Den där lilla gården som vi hade hittat på Hemnet innan vi åkte hemifrån, var vi och tittade på förra torsdagen. Bilderna på Hemnet ser bättre ut än originalet kan vi diplomatiskt säga, och vi bestämde oss raskt och kvickt, att där vill vi inte bo. Huset låg ju helt i skugga, och det var vägar runt omkring..de hade liksom delat av hela gården med vägar åt alla håll.

Åkte runt och tittade på två till objekt, alldeles för långt bort från det lilla samhället där jag vill bo, om ni frågar mig. Så de släppte vi också. Såklart.

På väg därifrån så kom jag ihåg att jag sett ett hus till salu, som ligger närmare samhället än de två som vi precis hade tittat på, så vi åkte dit. Ett jättefint litet hus, med uthus, friggebod, maskinhall, förråd på en stor tomt som går ända ner till en å! Sjötomt kan man ju nästan säga. Det fanns till och med ett växthus på tomten. Vi ringde till mäklaren, och blev lovade att få komma in och titta på huset dagen därpå, alltså förra fredagen.

Sagt och gjort! Dagen därpå var det dags. Vi åkte dit, mötte mäklaren som släppte in oss i huset. Och vilket hus! Jättefint! Det var rustat i gammal stil, med fina färger överallt. Tre rum och kök på markplan, och så ett rum i källaren, som hade använts till gillestuga/pub. Därnere fanns också plats för ett litet kontor, tvättstuga, pannrum och en matkällare. Perfekt!

Ett av uthusen hade mäklaren ingen nyckel till, så hon ringde till ägaren, som lovade att åka dit med den lite senare. Vi åkte in till samhället och tog en fika och snackade igenom det hela.Ringde till mäklaren och gav ett skambud*erkänner* När vi sedan åkte tillbaka efter ett par timmar, så träffade vi på ägaren medans vi väntade på mäklaren. Så vi pratade ihop oss om priset, för vi bestämde oss där och då, talade om det för mäklaren när hon dök upp, och vi skrev senare på eftermiddagen. det kändes så himla skönt! Både för oss, och för dem tror jag. De vet att vi kommer att ta hand om deras hus som de har bott i i 35 år, och det är ju värt mycket bara det. De kommer att bo i samma by, bara 200 meter därifrån, så vi kommer ju att ha kontakt.

Vi har inte så långt från ord till handling.

Det ingår ju som sagt ett växthus också, och det är jag väldigt glad över! Det kommer att bli kanon!

Det började med att Mannen ville skaffa en husvagn att sova över i ute i skogen när han skulle jobba där. Efter ett tag så började vi att tala om att bygga en sommar-och jaktstuga istället för att köpa en husvagn, och till slut så hade tankarna börjat handla om att bygga ett hus för permanentboende ute i egen skog.

Vi funderade på att köpa ett nyckelfärdigt hus, eller nästan så gott som nyckelfärdigt, och började forska i vad det skulle kunna kosta, och hur vi ville att det skulle se ut. Samtidigt så tänkte vi ju på om vi skulle tycka att det skulle bli mörkt och ensamt där i skogen, och så kändes den där grusvägen på 4 km ut till stora vägen lite lång....och bilarna skulle ju vara skitiga under en stor del av året. Eller rättare sagt så funderade Mannen över det mer än jag. Vi förstod också att det skulle bli dyrare att bygga ett hus, än att köpa ett färdigt i området, så då började vi samtidigt att leta efter hus som vi kunde tänka oss att bo i.

Under hela hösten har tankarna virvlat fram och tillbaka.

Köpafärdigtellerbyggaköpafärdigtellerbyggaköpafärd
igtellerbygga.....